Christopher Lloyd – His life at Great Dixter
Stephen Anderton
Chatto & Windus, London, 2010
Under Englandssemestern har jag njutit av den nyutkomna biografin om Christopher Lloyd – His life at Great Dixter av Stephen Anderton. Christopher Lloyd (1921 - 2006), var en färgstark förgrundsgestalt inom den engelska trädgårdsaristokratin. Han skrev de mest engagerade och fantastiska trädgårdsböcker på ett språk som var rakt och tufft. Han slet i sin trädgård och kunde efter mycken möda nöjt konstatera att ”it gives you the hell of a kick”.
Christopher Lloyd lyfte trädgården på Great Dixter till oanade höjder.
Det har också alltid varit ett nöje att köra vägen till den lilla byn Northiam nära Rye vid den engelska sydkusten och leta sig fram till grindarna till Great Dixter. Vad har han hittat på sedan sist? Var han hemma? Hade jag tur, kunde jag se den böjda, lite lufsiga figuren med den tvärklippta vita mustaschen lunka fram längs den långa perennrabatten med ett koppel av taxar skuttande i hasorna. Ofta under ivriga samtal med någon av sina trädgårdsmästare.
Den mustiga exotiska trädgården med eldröda kannor, ljusgröna bananplantor, eleganta ormbunksträd ”Dicksonia antarctica” och skyar av blåvioletta verbenor var ett av hans senaste verk. Han kunde det mesta, drillad sedan barnsben av den tämligen dominanta mamman Daisy, som dyrkade sin yngste son – her littlest chick – som hon delade Great Dixter med tills han var 51 år! Då dog hon, 92 år gammal, efter många år av intriger och dubbelspel. Hon var en mästare i brevskrivning – en konst som hon utvecklade till ett ödesdigert vapen mot hårt utsatta familjemedlemmar. Det är en kuslig historia.
Daisy Lloyd var avlägset släkt med Oliver Cromwell, vars idéer om enkelhet hon stolt efterlevde. Hon klädde sig i kyska dirndl-klänningar och höll familjen med de sex barnen i ett järngrepp. Daisys bidrag till den unge Christos lidelsefulla engagemang i trädgårdskonsten är dock ovärderligt för alla som älskar den fantastiska trädgården med de frodiga perennrabatterna, sagolika ängarna och roliga formklippta figurerna.
För figurerna svarade pappa Nathanael Lloyd, en golfspelande och ständigt frånvarande affärsman och arkitekturhistoriker. Han engagerade den store arkitekten på modet – Edwin Lutyens – att restaurera och komplettera den kring 1910 inköpta egendomen Great Dixter. Lutyens tog sig inte bara an huvudbyggnaden från slutet av 1400-talet, han gav också trädgården en arkitektonisk ram med rabatter, gångstråk och häckar. De cirkelformade trapporna bär hans signum.
Christopher Lloyd älskade Great Dixter. Som efterfrågad föreläsare och författare reste han jorden runt ett antal gånger, men längtade ständigt hem. Att ligga på knä med näsan i rabatten var bland det bästa han visste. Förutom att diskutera nya och vilda idéer med sin favoritträdgårdsmästare Fergus Garrett, skriva artiklar och trädgårdsböcker, laga god mat, ta sig ett glas och åka till Glyndebourneoperan tillsammans med sina vänner. Efter Christopher Lloyds bortgång 2006 har Fergus Garrett och en stiftelse tagit över ansvaret för trädgården.